tisdag 23 juni 2009

Ärvda skatter!!! Del 1

Tack och lov så har jag föräldrar som sparar gamla saker!

Sulorna håller länge än! De är knapt slitna!

Det här är min morfars finskor från när han var barn, vet inte om de blev nyinköpta till honom eller ej, de är nästan 100 år!

Det här är skor från min bror! Från 1969-1970 ca!
Dessa skor använder lillen lite då och då, han älksar att springa runt med dem innomhus på mammas parkettgolv, då låter det nästan som att han steppar!

Den här sandalen är min mammas första sko (från 40-talet)! Tyvär finns bara den här kvar...
Håll utkik! Nästa gång blir det glamour!

Ses snart igen!
/Nadja

5 kommentarer:

  1. Vad fina din brors skor är!

    http://mammagladh.blogg.se

    SvaraRadera
  2. Det är roligt att spara gamla saker. Tyvärr tar det en hel del plats. Själv har jag ingenting kvar från min barndom. Pappa slängde ALLT! Antagligen därför jag själv har svårt att slänga saker.

    SvaraRadera
  3. Ja jag älsar att samla saker! Synd med folk som bara slänger och inte uppfattar värdet...

    SvaraRadera
  4. men du!
    de nedersta, din mammas skor, jag hittade ett par likadana fast vita, se här:
    http://vackrakladerochannat.blogspot.com/2009/05/om-ett-par-gudens-sota.html

    synd att en är borta för dig, men roligt med alla ärvda skor.
    själv kommer jag från en släkt där alla samlar ihop sina barnkläder och åker till den som nyss fått barn.
    och så får den personen välja ut det de vill ha till sitt barn och nästa gång en bäbis föds samlar man återigen ihop alla sina saker.
    även den som sist fick barn och har en hel del lånat.
    jag gillar det, att alla i släkten använder sig av varandras kläder.
    men de riktigt gamla sakerna kan lätt försvinna eller nötas ut, som min mammas fina små klänningar från när hon var liten.

    fint med tre generationer skor i alla fall.
    eller två och en halv om vi ska vara petiga.

    SvaraRadera
  5. Joanna: Jag såg länken- så söta! Tack!
    Vilken härlig tradition med kläderna!

    SvaraRadera

Skriv gärna en rad eller två, då blir jag glad!